Ensamhet
Det är lustigt att denna känsla av ensamhet och hopplöshet ibland bara slår till en som en jäkla käftsmäll. Hur man ibland bara börjar ifrågasätta allt som till exempel vad vill jag i mitt liv? Vart tog alla dem som man en gång betraktade som sina vänner vägen? Att känna sig sviken, övergiven och ensam är något som jag fått känna på många gånger. Det är konstigt det där.. Jag älskar att ha tid för mig själv samtidigt som jag hatar det. Ibland undrar jag om jag inte är sällskapssjuk. Särskilt i de perioder som jag känner mig nergången och svag.
Jag är inte född med silversked i munnen. Alltid har jag fått kämpa för saker och ting. Detta har format mig till en person som har en otrolig kämparglöd och har sitt hjärta på rätt ställe. Trots att jag känner att jag blivit starkare och lärt mig något nytt för varje motgång, så kan jag ändå ha dagar då jag känner mig som världens svagaste. Då vill jag bara gömma mig inne i mitt svarta hål och aldrig mer komma ut.
Denna orättvisa som drabbat mig har satt ett djupt spår i mig. Det har fått mig att tvivla på mig själv. Men nu har jag äntligen fått tag i rätt kontakter som ska hjälpa mig att skipa rättvisa! Jag känner det som ett sista hopp.. ett sista hopp om att allt detta slit inte varit förgäves. Det är skrämmande hur hemska vissa människor kan vara. Men de ska minsann få sig en knäpp på näsan och jag VET att det jag kämpar med just nu är grunden till mitt svajiga mående och anledningen till att jag ibland känner mig ensam. För ensam är jag egentligen inte. Jag har så många fina människor runt omkring mig, som tror på mig och stöttar mig. Min, sambo, mina föräldrar, mina vänner. De är så otroligt viktiga. Tänk om man inte haft någon. Det finns ju faktiskt människor som är totalt ensamma på riktigt.
Men det är ju så, att man kan känna sig ensam trots att man fysiskt sätt inte är det.
Jag är verkligen tacksam för det jag har! Så jag ska inte bara sitta här och beklaga mig. Men att skriva är ett sätt för mig att få ur mig känslor, positiva som negativa. Jag kan upplevas som glad och sprallig, lite som en clown, och det är sån jag är. Men det är inte min enda sida. Där finns sååå många andra sidor. Dock är det inte alla som får se dem.
